Åksätt med skateboard

skateboard-447147_1280Skateboardåkningens stilar har utvecklats enormt under årens lopp och likaså varierar populariteten av att använda dem i praktiken. Downhill är hur som helst den stil som ursprungligen användes när man började skejta, men under 1990-talet var stilen såpass impopulär att den nästan glömdes bort. I dagens läge är dock downhill återigen accepterat och utförs genom att skejta ner för en backe. Vanligtvis tävlar man i branta backar med särskilt utformade kortare longboards som har mjuka hjul. På så sätt har åkaren bättre grepp i de skarpa svängarna och vissa brädor har ytterligare ökad stabilitet.

Det som idag kallas för streetstil härstammar egentligen från stilen freestyle. Den ursprungliga freestylen innebär att man skejtar med en låg hastighet och utför olika spins eller fingerflips. Skejtarna som åker freestyle föredrar smalare och mindre brädor där såväl nose som tail är längre. Stilen longboarding är däremot i princip raka motsatsen till freestyle. Åker man på en longboard är farten vanligtvis märkbart högre och utförandet sker ofta i backar. Observeras bör att många nuförtiden också skejtar med longboards för att ta sig fram på platt mark.

Rampåkning innebär att skejtandet sker i olika former av böjar som kallas för transitions. En stor del av dessa transitions är symmetriskt konstruerade, men i och med att stilen har blivit alltmer avancerad finns även elliptiska och asymmetriska varianter. Ramperna kategoriseras enligt quarterpipe, miniramp, megaramp, vertramp och pool. Även om rampåkning hör till ett av de populärare sätten att åka skateboard på finns det inget som slår streetskatingens uppskattning. Uttrycket härstammar från när man började utföra trick på naturliga hinder såsom torg eller gator. De flesta av tricken inom street bygger på olika former av ollien, grinds eller boardslides. Faktum är att man till och med har börjat bygga speciella skateparker i Sverige där man har möjlighet att åka street inomhus eftersom efterfrågan har varit så stor.